Pensionen! Åren då vi äntligen får ägna oss åt det vi vill! Men tänk om du inte har råd?
Efter 42 år av oavbrutet arbete gick jag i pension 1 September. Min statliga pension, “Inkomstpensionen”, är 9.181:-/månad efter skatt. En fattig student får ut 2.000:- mer i studiemedel. Ändå var jag “höginkomsttagare” under större delen av mitt yrkesliv, jag var aldrig arbetslös och nästan aldrig sjuk. Hur tror du det kommer bli för dig? Är “fattigpensionärerna” på väg tillbaka?
ATP-systemet var så generöst att man var tvungen att stänga ner det. De förmånliga reglerna gäller bara för personer födda 1953 eller tidigare. För oss 50-talister som nu går i pension gäller helt andra och mycket kärvare villkor. Den som inte har en bra tjänstepension kommer antagligen att få det magert.
Dina pengar är borta!
Du kanske inte är medveten om det, men under hela den tid du har arbetat har din arbetsgivare varje månad betalat in betydande belopp till staten avsedda för din framtida pension: hela 18,5% av din lön före skatt. Har du till exempel tjänat 25.000:- i månaden i 40 år så har din arbetsgivare betalat in mer än 2 miljoner till din statliga pension, och detta utöver den tjänstepension som du antagligen också har.
Den dåliga nyheten: Så gott som alla statliga pensionspengar är borta! Någon annan fick dem! Dina pengar finns inte sparade på något konto utan de gick rakt in i statsbudgeten och har redan använts till annat. Tji fick du!
Jag misstänker att de flesta inte har en aning om detta!
Det orange kuvertet
De miljoner som din arbetsgivare betalat in till din pension har växlats in mot en ‘hitte-på valuta’ som staten kallar “pensionsrätter”. Värdet på en pensionsrätt går inte att bestämma idag; den har inget garanterat värde. Du har fått andelar i något som ännu inte finns, men som staten påstår skall uppstå i framtiden. Att se 20-30 år i framtiden är förstås nästan omöjligt så siffrorna i det orange kuvertet är bara en “prognos”, inte ett löfte! “Prognosens” gissningar bör tas med en stor nypa salt eftersom den baseras på antaganden om framtida konjunktur, antal sysselsatta, folkhälsa, medellivslängd, inflation och en mängd andra faktorer.
Staten ger och staten tar
Idén är att din framtida pension skall betalas med pensionsavgifterna från dem som fortfarande jobbar. Just detta är själva problemet: Vi har ingen aning om hur många som kommer att betala eller hur mycket; Vi får bara hoppas att andra levererar när vi själva blivit gamla och trötta.
Sölve Elmståhl, Professor i Geriatrik vid Lunds Universitet, har räknat ut att proportionen mellan arbetande och pensionärer kommer att försämras med upp till 40% under de närmaste åren, Färre kommer att betala in men fler skall dela på pengarna. Politikernas desperata drömmar om “enkla jobb” till de lågutbildade varslar också om att framtida generationer kanske inte förmår att leva upp till “prognosen”, som mycket väl kan visa sig vara en glädjekalkyl.
Pyramidspel?
Så här definierar Wikipedia ordet “Pyramidspel”:
‘Pyramidspel är en form av affärsuppgörelse som är ohållbar efter ett visst skede i processen.
…
Ett pyramidspel bygger på att medlemmarna betalar en … insats … som skapar värdet i kedjan. När pyramiden faller förlorar deltagarna denna insats eller blir sittande med värdelösa produkter.‘
Varje blivande pensionär måste fråga sig: kommer de statliga ‘pensionsrätterna’ ha något värde i framtiden? Vad händer om framtidens löntagare upptäcker att de betalar in till ett system som aldrig kommer att ge något tillbaka? Det statliga pensionssystemet är ju uppbyggt efter samma principer som ett pyramidspel.
Det hade inte behövt vara så!
Den “prognos” som vi får i det orange kuvertet beräknas med en oerhört krånglig formel och beloppet förändras årligen med en blygsam “ränta” på de pengar som sedan länge är förbrukade.
Låtsas-räntan vi får varje år på våra “pensionsrätter” är avsevärt lägre än vad banken ger på sparkontot, men trots att staten lånat våra pensionspengar är inte heller denna lilla avkastning är garanterad, utan bara en “prognos”.
Tänk om man istället gjort som med tjänstepensionen eller det privata pensionssparandet, alltså låtit de inbetalda pensionsavgifterna hamna på ett personligt konto. Då hade pengarna först och främst varit öronmärkta och i tryggt förvar. Avkastningen hade varit på riktigt och vi hade vetat ungefär vad vi kunde förvänta oss! Dessutom hade man kunnat påverka avkastningen; det hade blivit en enorm skillnad i praktiken!
I mitt fall hade pensionen varit minst dubbelt så hög om jag kunnat få samma avkastning som kapitalet i de statliga AP-fonderna.
De sista sex åren
Staten försöker få oss att tro att det är dom sista åren som gör störst skillnad i pensionen och att vi därför skall jobba så länge som möjligt. Inte heller detta verkar vara sant. För mig visade det sig vara en ren förlustaffär att jobba vidare. Jag valde därför att gå i pension redan vid 61 års ålder. Som nybliven pensionär arbetar jag vidare som konsult via ett eget nystartat bolag.
Om jag istället hade fortsatt att jobba som vanligt till 67 års ålder hade staten under mina sista sex yrkesverksamma år tagit in ytterligare ca 1 miljon i form av pensionsavgifter och avkastning på mina “pensionsrätter”. Som tack hade jag (efter skatteavdrag) fått maximalt ca 4.300:- mer per månad. Är det en tillräcklig morot för att avstå från sex hela år av min tid som pensionär? Är det nog för att förmå mig skicka in en ytterligare miljon till statskassan? Självklart inte!
Jag har varit solidarisk och bidragit till det allmänna i 42 strävsamma år. Nu jobbar jag hellre åt mig själv eftersom staten gärna vill ta, men är snål när det är dags att ge tillbaka.
Varken medalj eller rejäl pension
1957 gick (S) till val under mottot “Gärna medalj, men först en rejäl pension!”. Man fick gehör hos allmänheten och införde ett system som skulle garantera medborgarna en värdig pension. Tyvärr kunde politikerna inte hålla fingrarna från syltburken. Min statliga pension är ungefär hälften så stor som utlovades när jag började arbeta, och trenden ser ut att fortsätta neråt. Varför skulle en arbetare fortsätta att leverera in miljoner till ett system som hela tiden urholkas? Varför över huvud taget ha ett statligt pensionssystem om det inte kan ge en vettig återbäring på de enorma summor som varje år betalas in?
Det är ett år kvar till valet. Det är dags att ställa politikerna mot väggen. Pensionssystemet håller inte vad det lovat och dina inbetalda miljoner är förbrukade. Fråga din riksdagsman vad som hände med pengarna som betalats in för din pension. Fråga vad du kommer att få för standard när du pensioneras. Fråga vad som händer med de mest utsatta i samhället, de som inte har någon privat tjänstepension att falla tillbaka på.
(c) 2017 Väino Vaher. Får ej reproduceras utan föregående skriftligt medgivande.
